Ibland kan en PA-högtalare tyckas spela högt och bra i början på kvällen, för att senare efter en stunds spelande på hög volym plötsligt låta betydligt lägre. Vad beror det på?
Jo, det har att göra med ett fenomen som kallas termisk kompression. När en högtalare matas med mycket effekt ökar också effektförlusterna, d v s den effekt som går bort till värme. När talspolen i högtalaren blir varm, ökar resistansen vilket ger lägre verkningsgrad och mindre effekt ut från högtalarlådan. Ett traditionellt HiFi-element har en verkningsgrad på ca 0,3%, dvs av tillförd effekt blir 99,7% värme och 0,3% ljud.
Ett högkvalitativt element når 3dB kompression vid ca 25% av max effekt. Det innebär att ett normalt HiFi-baselement med en effekttålighet på 100W inte kan spela mycket starkare när den tillförda effekten överstiger 25W. Matar man in mer effekt höjs de lägsta nivåerna men topparna blir inte starkare och allt större del av effekttillförseln blir till värme. De bästa professionella elementen har en verkningsgrad på runt 3% och effekttåligheter på kanske 1000W, medan 3dB kompressionen inträder först vid över 50% av maxeffekt.
I hemmastereon märker man i de flesta fall inte av termisk kompression eftersom det normalt inte spelas så högt, men när det gäller PA-högtalare kan detta utgöra ett ganska stort problem. Enda sättet att komma ifrån problemet är att använda välkonstruerade högtalarelement, samt ha fler högtalare med mindre inmatad effekt i varje högtalare. Du erhåller då samma ljudtryck men mindre kompression som följd.
